Brukar aldrig skriva om sådant här men känner att jag vill skriva av mig lite. Ibland måste man bara radera vissa människor ut ens liv. Jag är trött på att finnas där & få lyssna på alla problem sedan när problemen inte finns där i personens liv - ja, då finns plötsligt inte jag heller där. Jag är en person som alltid försöker att komma med lösningar när jag ser en vän gråta eller när hon är osäker på något. Men får man inget tillbaka. Då är det inget att ha.

Men försöker att se det positiva i det, ibland kan det vara bra att verkligen inse vilka som är ens riktiga vänner. Just nu är det bara en lättnad. En sak är säker, jag kommer aldrig att falla tillbaka till det där, nu har jag verkligen bestämt mig. Många av er känner säkert igen sig, till slut får man nog eller hur?