Dag 1 - Om mig




Where to begin?

Jag heter Malin Nilsson, vilket jag antar att alla vet! Jag är född den 2 december 1993, alltså är jag 18 år om dryga två månader. Är helsvensk och mina föräldrar separerade när jag var sju år, efter det har jag bott med mamma hela livet. Jag flyttade till Linköping tillsammans med mamma och mina syskon för fem år sedan (andra terminen i sexan) och jag är faktiskt glad att vi hamnade här, tro det eller ej! När jag var liten hade jag nästan inget hår vilket min bror jämt brukade reta mig för (vilket han fortfarande gör så fort han får chansen) sedan sparade jag ut mitt hår och hade ner till rumpan som jag dumt nog klippte av i sexan.

Jag går sista året på YA frigymnasium, tiden går snabbt men det är skönt att gå sista året! Känns som det var igår när vi började ettan, kommer ihåg hur tyst det var första dagarna.. är glad att jag fann Linnéa första dagen! Jag går Styling, men jag vet inte riktigt vad jag vill bli när jag går ut och inte riktigt vad jag kan bli heller? Jag kommer antagligen plugga vidare på universitet. Ibland trivs jag skitbra på skolan och jag är glad att vi har en sån bra klass, vet inte vad jag skulle gjort utan er! men stundtals ångrar jag mitt skolval. Utanför skolan umgås jag med min älskade pojkvän och mina vänner. En sak jag har lärt mig är att man inte klarar sig utan vänner även om man tror det. Så se till att ta vara på vännerna du har och behandla dem med kärlek!

Jag är väldigt envis och har alltid varit det sedan jag var liten. Jag hatar att ha fel och ääälskar att ha rätt, blir så nöjd med mig själv då....hehe. Ofta gör jag allt för att få det jag vill ha, vilket kan vara både positivt och negativt. Jag kan vara väldigt irreterande som person och det vet jag själv! Hade jag mött mig själv tror jag inte vi hade varit vänner...(låter det vettigt?) Jag har lätt att tycka illa om folk och kan störa mig på minsta saker. Men ibland kan jag klicka med någon första kvällen vi träffas! Jag tror oftast det bästa om personer, vilket jag nu har lärt mig att man inte ska göra för det slutar oftast med att du blir huggen i ryggen.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0