Jag och min bror var väldigt tajta när vi var små, kanske mest för att det inte fanns så många runt omkring att leka med
när man bor på landet så vi lekte mycket med varandra. Det fanns två andra barn inte så långt bort ifrån oss som hette Viktoria och Björn,
Vicktoria var lika gammal som min bror och Björn var lika gammal som mig och då lekte vi ofta alla fyra tillsammans.
Min bror är född i Januari 92 och jag i December 93 så det skiljer ett år i skolan men två år (11 månader) egentligen.
När vi var små var det så bra att alltid ha en kompis att göra saker med. Vi delade även rum (tills min bror fyllde åtta ungefär, sedan hade vi rum mitt emot varandra) där hade vi en våningssäng och eftersom jag var minst fick jag alltid lika på nederbädden. En gång hoppade min brors kompis ner ifrån sängen och bröt armen, något jag aldrig kommer glömma! Vi gick igenom mycket tillsammans i barndomen, speciellt när min mamma och pappa separerade. Vi flyttade och när min bror sedan fyllde 12 började han umgås en grannkille som då var 15,
då var det inte lika coolt att umgås med sin lillasyster längre antar jag......
Efter det har de flesta åren bestått av bråk och gnäll på varandra, ett tag kunde vi inte ens vara i samma rum. Men med tiden har det ändrats, vi växte väl upp antar jag! Nu har han flyttat hemifrån vilket både är skönt men också väldigt tomt, jag kan nästan erkänna att jag saknar honom ibland!
Vi har väl fortfarande ingen tajt relation, ses väl högst en gång i månaden när han är hemma och hälsar på men jag ringer alltid honom om det händer något med min mobil, dator osv haha! Vi kommer nog inte umgås när vi blir äldre heller men jag vet att han finns där för mig om jag behöver honom :)

Min lillasyster och jag kan prata om det mesta, speciellt killar! Hon är så jävla mogen för att vara 13 år, vilket inte jag var! Nu har hon dock vissa stunder då hon verkligen är en tonåring, skriker och slår i dörrar.. då vill man bara slå till henne MEN jag vet att jag var likadan om inte värre. Vi är så himla lika hon och jag..och då menar jag inte just utseende utan personlighet. Mamma brukar säga att det är som att uppleva min tonårstid på nytt haha. Det bästa är att jag förstår henne precis och vet hennes svaga punkter, vilket resulterar i att vi ryker ihop ordentligt ibland. Men gud vad jag älskar henne! Kommer alltid ställa upp för henne och kommer alltid snoka i hennes liv...(hehe) Hon brukar tycka jag är jättejobbig MEN jag vet att jag själv skulle haft någon där för mig som sa vad man borde göra och inte.Hon är väldigt bortskämd också (skyller på mamma för detta) eftersom hon är minsta barnet så slipper hon göra allting som att plocka bort disk osv. Ungen får mer pengar än min bror och jag tillsammans fick när vi var 13 och dessutom är hon ute och springer halva natten..snorunge.